Mitt motto när det kommer till intervaller: en i taget.
Annars är det lätt hänt att 10 tänkta intervaller blir 5 eller 7 istället för just 10 (eller så är det bara jag som lyckats med det fenomenet ett antal gånger....). För håll med om att det känns lite som att bestiga Mount Everest att ha n i o intervaller kvar när man precis avslutat den första och flåsar som om man aldrig tagit ett löpsteg i hela sitt liv och inte förstår hur det ens är fysiskt möjligt att avverka nio till likadana helvetesupplevelser. Jag tänker istället på en intervall i taget. På ren svenska så lurar jag mig själv: "Bara en till... bara en till...", och plötsligt har jag kutat 6 stycken, mer än hälften! Det är precis då - inte förrän då - jag inser att jag kommer klara det. Jag kommer överleva. Och känslan när man kommer i mål efter den tionde 120-metersintervallen i grusbacken... Stolt. Nöjd. Glad. Och så överjävla slut att jag var tvungen att stå och flåsa en rejäl stund innan jag ens kom mig för att gå hem.
120 meter upp i högt tempo, sedan promenad ner för att bli av med flåset. Det bästa är att jag lyckades hålla samma höga tempo genom hela passet; kanske för att jag börjar lära mig att vila tillräckligt mellan varje intervall. KVALITET framför kvantitet, nivet. Nej vänta, det bästa är faktiskt att jag överhuvudtaget genomförde ett 100% bra träningspass trots 25 graders värme och sol: det värsta jag vet är att springa i sådant väder (10 grader och regn är tusen gånger bättre). Efter 3,2 km uppvärmning undrade jag hur jag tänkte när jag bestämde mig för backintervaller en dag som igår. Desto mer nöjd efteråt!
Efter passet var det dags för dusch, mat och att svida om till långklänning, smink, nagellack och smycken. Luleås uteliv skulle inspekteras för första gången på ett år(?). Kan inte påstå att det var någon sensation; det var trevligt att träffa bekanta ansikten, men jag och min vapendragare tröttnade vid 02-snåret, då tog vi vägen förbi Max (och ja, det var riktigt gott!) innan vi slockande. Idag undrar min kropp vad tusan jag utsatte den för igår, och "tackade" mig med att kräva flera timmars sömn på soffan. Känt mig smått förgiftad hela dagen, och blir återigen påmind om att alkohol inte är bra för min kropp. Eller så är det bara jag som börjar bli gammal..... :-)
En dag som denna känns som gjord för att öppna en bok jag köpt för något tag sedan men inte haft tid att påbörja ännu:
Hoppas kunna hitta inspiration i denna! Sitter nämligen fast i ett sockerträsk sedan en tid tillbaka, vilket känns
ungefär lika dåligt som att mata kroppen med alkohol... Har ni läst den?
PS: Bästa corepasset är tydligen snabba intervaller. Grym träningsvärk i magen idag! Nu laddar jag för en ny arbetsvecka. Blir intressant att försöka sova om någon timme när jag knappt gjort annat än att just sova idag.... :-)