Att vara i Luleå är lite som att resa tillbaka i tiden. För min del åtminstone. Det är bara här folk tittar oroligt på mig och när vi ska ut och äta och frågar om jag "kan äta överallt" eller om jag inte ska ha "sån där specialmat" (det sistnämnda står mina kära gubbar på jobbet för; de har aldrig förstått sig på mina matvanor). Jag skrattar förvånat och blir liksom bara... Va? Tror folk på största allvar att mitt liv är en diet och att mina kostvanor är perfekta..? Fortfarande? Jag dietade 10 veckor under första delen av 2012, that's it. Sedan dess har jag nog ätit mer skit än många av er som läser detta, he he...
Nä men seriöst. Det sista jag vill är att måla upp en bild av mig själv som perfekt. Det vore alldeles för mycket att leva upp till nämligen.
Visst, jag lägger inte upp bilder på mitt panik-socker-craving-shoppade godis en tisdagskväll (skulle nog inte ens hinna fota det innan jag ätit upp det föresten). Jag kanske inte skriver om kvällen då jag åt typ tre(ton) kakor för mycket. Men det betyder inte att det inte sker. Att jag visar er bilder på fräscha middagar och nyttiga mellanmål betyder ju inte att jag lever -enbart- på sådant. Det ni ser här är ju inte hela bilden (skulle det vara så, då skulle jag behöva ha bloggen som heltidsjobb).
I skrivande stund sitter jag och knaprar på frystorkade bananer och jordgubbar (heaven!) och undrar varför man någonsin ens vill ha sånt där äckligt godis med tillsatser, färgämnen, löss och gud vet allt. Sådana stunder som man känner att man kommer äta rent forever och aldrig ens se åt konstgjorda grejer längre. Jag har gjort egen raw-glass och förundras över att något så gott kan vara mättande också. Inte som våra vänner B&J som snarare skapar ett begär efter meeeer (jag hoppas innerligt att jag inte är ensam om att kunna sätta i mig en hel burk själv utan större problem...?). Nej, rent ska det va. Utan tillsatser och med bra ingredienser.
Och så går det en dag/vecka/månad (nej vänta - en månad går det aldrig) och så hittar jag mig själv i kakburken med tillhörande socker och transfetter. Jag har slutat tro mig själv när jag kommer med mina påståenden om sockerfritt och ditten och datten. Det är fina tankar, men jag är också bara människa - inte robot. Jag känsloäter en del, jag stressäter, jag äter av många dåliga orsaker. Perfekt? Not so much. Inte ens i närheten faktiskt. Så jag försöker att inte ge mig själv löften om att jag ska vara det heller, för som jag sa innan: det är alldeles för mycket att leva upp till.
Det finns positiva grejer att tala om också: jag äter mer "riktiga grejer" numera. Har helt tappat intresset för proteinpulver och andra konstgjorda produkter med konstgjorda sötningsmedel. Dessutom har jag börjat äta mindre utav både mjölkprodukter och gluten. Inte för att jag upplevt problem med magen eller så, utan mer för att det börjar kännas överflödigt (undra när transfettskakorna och smågodiset ska börja kännas överflödiga...? Jag längtar!). Kvarg känns väldigt 2012 för mig. Det är ingen uppoffring, det har bara blivit så. Nu pratar jag om min vardag. Sen händer det förstås att jag verkligen vill ha en hamburgare med både bröd och pommes eller typ... En cola light. Då äter jag det. No biggie. Min MAT är oftast bra, det är mellanmålen mellan mellanmålen som ställer till det för mig.
Sammanfattningsvis är min kosthållning en blandning av bra och mindre bra. Det är inte direkt 80/20 (som i 80% bra och 20% dåligt); jag håller inte sådan koll. Äh, jag vet inte. Skulle vilja vara lite mindre styrd av sockret emellanåt, men i övrigt är jag nöjd med att kunna njuta av allt. Jag läser vidare i "ISWF" (ja: It Starts With Food, som jag pratade om innan. Den har visst en egen förkortning fick jag lära mig på Insta) och inspireras. Tänker. Behöver bra argument för att övertala suget när det sätter in. Jag vill göra saker av (för mig) rätt anledning. I sommar har dessutom jag ett skafferi, en kyl och en frys som jag inte styr ensam över - jag kan inte kräva att allt ska vara på mina villkor. Då blir det lite som det blir. Som sagt; människa - inte robot.
Ikväll ska jag dricka rosé, äta god (och förmodligen inte superclean) mat på restaurang och fira min födelsedag, sommaren, vänskap i allmänhet. Dags att göra sig fin!
Ha en toppenlördag kompisar, kramis!
PS: Det blev varken cykel eller gym idag - det blev soffhäng och shopping. Var inte ett dugg sugen på att träna. Jag är inte så perfekt på den fronten, heller.... ;-)
PS 2: Receptet på kladdkakan med sötpotatis är från förra sommaren och finns HÄR. Den är varken helt gluten- eller mjölkfri, men god ändå :-)
Min födelsedagspresent till mig själv blev en hög med bra grejer att experimentera med.