Det finns olika grader av insikt. Idag syftar jag på min relation till sötsaker.
Förr i tiden (läs: barndom/tidiga tonår): finns alltid kex och kakor hemma i skafferiet, moffar några här och där, tar en glass ur frysen, lever och mår och tänker inte alls på om sådant kanske är dåligt för mig. Är gott ju!
Lite senare (läs: när jag började intressera mig för kost och hälsa): De där kakorna är förbaskat goda, men jag börjar se hur de flyttar sig direkt till min midja när jag sväljer dem. Not so very good. Men de är ju goda fortfarande, så vafan...
Ännu senare (läs: för ~3-4 år sedan): Är jag helt enkelt radiostyrd? Kanske det vore en god idé att äta lite mindre godis för att bli kvitt detta sockersug? Eller hur gör man? Tar en godis till medan jag funderar.
I modern tid (läs: ~2-3 år sedan): Har lärt mig vad jag reagerar på och vad som triggar mitt sötsug. Tycker synd om mig själv och fattar inte varför just jag har så dålig karaktär?! Vadååå, alla andra kan ju köpa hem 2 kg godis och en massa kex utan att röra dem förrän lördag kväll. Eller bara ta en bit eller två. Varför kan inte jag? Dumma vilja, svag mentalitet. Det är mig det är fel på helt enkelt!
~1-2 år sedan och fram tills idag: Jag vet definitivt vad jag kan och inte kan ha hemma i skafferiet (om jag vill ha kvar det längre än en kvart, det vill säga). Vissa dagar försöker jag fortfarande lura mig själv och tänker "Jamen det här är ju till heeelgen" när jag köper choklad på en tisdag, fastän den ärliga rösten inom mig svarar: "Du veeeeeet ju att den där kommer vara slut innan du ens hinner stava till fredag.". Vissa dagar stoppar jag tillbaka chokladen i hyllan och väljer något vettigare (och känner mig mycket bättre inombords, för så fort man lämnat butiken brukar det där suget ändå släppa), andra dagar hänger den med hem (och tar mycket ritkigt slut innan fredag, så att min ärliga inre röst får säga "vad var det jag sa".. :-)).
Numera försöker jag oftast gå till botten med orsaken till att jag vill ha socker (tänka efter före, alltså): är jag hungrig? Sugen? Ätit för lite? Törstig (törst kan ofta var en orsak till sötsug!)? Trött?
Det hjälper föga att läsa medias tips om hur man blir kvitt sötsuget (på typ... 5 sekunder). De behandlar oftast bara själva symptomen ju. Jag är knappast fullärd inom ämnet, men börjar helt klart lägga ihop 1 + 1 och se vad som triggar dåliga beteenden hos mig.
Bara för att man känner på sig vad som är rätt och vet vad man reagerar på och triggas av, så är det inte alltid helt lätt att i praktiken göra "rätt" val. Kom ihåg att det inte är min eller din "karaktär" det är fel på: dessa (ganska ondskefulla) typer av "livsmedel" är helt enkelt designade för att vi ska få cravings efter dem (vi förknippar känslor och tankar med dem, i synnerhet vi som har en historia av känsloätande). De är gjorda för att vi inte ska kunna nöja oss med en bit. Karamellkungen, Marabou, Göteborgskex och liknande företag skulle inte vara så väldans lönsamma om vi alltid nöjde oss med EN bit. Ha det i åtanke nästa gång du grämer dig över din dåliga karaktär när du käkar sjunde ballerinakexet i rad (fastän du som vanligt bara skulle ta ett). För mig har detta faktum gjort det lättare att avstå från första början. Inte alltid, men lite oftare nu än för ett halvår sedan. Framsteg... :-)
Har faktiskt börjat ställa mig själv samma frågor när jag shoppar också: behöver jag detta? Varför? Vill jag verkligen ha det? Är less på att äga så mycket saker, rensar så fort jag får chansen och känner tillfredställelse över att ge bort till bättre behövande: kläder slänger jag aldrig (om de inte är trasiga). Jag har som bekant två läger med kläder och andra grejer (på 85 mils avstånd från varandra...) och i sommar blev jag bara så oerhört trött på att inte veta vad jag äger, var jag har det jag äger och framförallt på att jag inte ens använder hälften av det (främst kläder) jag har. En garderob är rensad (den i norr), nu återstår bara den andra. Har två regler för vad som slängs: 1. Allt jag inte använt det senaste året. 2. Allt som inte är skönt (tack vare denna punkt blir jag av med förvånansvärt mycket faktiskt.).
Framöver ska jag köpa mer kvalitet och mindre kvantitet, såväl gällande det jag stoppar i munnen, det jag har på kroppen och prylarna jag använder.
