Hej på er kompisar.
Idag känner jag mig som en klenis. Hade små planer på att ta den där joggingrundan under fastan på förmiddagen eftersom att den inte blev av igår kväll, men jag erkänner mig besegrad. Känner mig helt enkelt kraftlös. Inte hungrig men liksom svag (och bara för att jag skrev ordet "hungrig" så kurrade magen förstås till).
Antar att även detta är något jag får lov att övervinna. För jag är ju inte dummare än att jag förstår att jag inte kommer trilla ner och dö av lite jogging på tom mage. Men ni känner ju till mina känslor för morgonträning (a.k.a träning på tom mage). Eller gör ni? Jag gör det ju knappt själv. Vissa mornar går det som en dans och andra känner jag mig som en heffaklump. Idag är det nog mer heffaklump än dans tror jag.
Har beställt aminosyror i alla fall. Har på allvar fått men för livet av de jag har hemma (ni vet de som ger mig kväljningar men som jag ändå envisats med att använda upp av ren snålhet? Jag erkänner mig besegrad även där - bara tanken på den burken i mitt skafferi gör mig illamående), och ska jag börja bruka aminosyror regelbundet så får den burken helt enkelt åka i soporna först. Så jag valde att köpa kapslar denna gång. För att slippa eventuellt trauma med vidrig smak. Som sagt: men för livet.
Det slog mig även att det kanske är bättre att köra ett pass i gymmet som inte är så pulshöjande såhär efter sjukdom. Istället för löpning alltså. Hostar och snorar lite ännu. Men kanske en promenad på isen kan fördriva tiden före lunch? Ja! Mitt bleka fejs vill ha sol. Om jag inte tänker på att jag är en klenis idag, så kanske det går hur bra som helst? Jag återkommmer....