När jag småsprang till mötet med datorn i ena handen och en kaffe i den andra, med håret på sned och svetten rinnandes längs ryggen så kom jag på mig själv med att le stort (eller egentligen kom jag på det först när jag upptäckte att personerna jag mötte tittade lite konstigt på mig). Det är ju såhär jag vill ha det (tja, svetten på ryggen skulle jag i och för sig klara mig utan). Positiv stress. Många bollar i luften. Roliga projekt blandat med "måsten". Full rulle. Kul!
Vardagen - du är varmt välkommen åter! Var snäll och ge mig lite utrymme till något som kan liknas vid fritid framöver bara är du snäll, så lovar jag att vara mitt bästa jag. När jag får varva nytta med nöje. Har egentligen en miljon grejer att göra, men nu har jag satt ner foten och känner att jag är tillräcklig som jag är. Enough. Orkar inte stressa och pressa mer nu. Jag hinner.
Och min kropp blir såå mycket gladare när den får röra på sig, så enkelt är det. Jag är en bättre version av mig själv när jag tränar. Snart kommer jag vara helt grym igen med andra ord!
God natt kompisar!
