Springa Sprang Sprungit. Jag har sprungit. Om man nu kan kalla de där knappt 4.5 kilometerna för löpning. Förjävligt var det. Första passet på över två veckor, första passet efter en seg slemmig förkylning. Uppförsbackarna jag knappt brukar märka av kändes som rena bergsbestigningarna idag och så fort jag kommit ut kände jag att jag verkligen inte ville springa. Men jag sprang. Eller ja - jag tog mig framåt i alla fall.
Dagar som dessa är löpning verkligen inte min största kärlek. Men varför i helvete springer du då, människa?
För att jag vet att nästa pass kommer vara lite lättare, och passet efter det blir ännu lite bättre... Idag slog hjärtat som hos en nyförälskad, men inte av den anledningen. Men jag vet att jag snart är kär igen.
Nu ska jag duscha och sen äta dagens sista mål. För en gångs skull i bra tid! Flera dagar har jag ätit redan vid 17 - 18 för att jag är iväg på annat på kvällarna. 18 - 19 timmars fasta funkar inte i längden inser jag!