Vad tror ni om mitt vårtecken: checkar av årets första löprunda UTAN långkallingar! Det känns väl lovande?
"Jag vet inte om jag orkar springa så långt idag..." kom jag på mig själv med att tänka när jag kommit ungefär en kilometer. Jahaja, latmasken hade visst bestämt sig för att hänga med ut också, den rackarn. Då började diskussionen i huvudet: Vem är det som bestämmer om jag orkar - egentligen? Tja, jag kan inte komma på någon annan än mig själv. Går liksom inte att skylla på något eller någon. Framåt kommer man alltid. Om man vill.
Efter 3 kilometer blev det lättare och istället för att vända hemåt och nöja mig med 5 kilometer så svängde jag in på en väg jag velat utforska länge. I samma veva glömde jag bort att jag var trött, och plötsligt hade jag sprungit 8 kilometer på 41 minuter. 5.07 minuter per kilometer och jag var tvungen att kolla kartan på rundan för att se att det inte var min gps-app som kapat någon kilometer av den. Visst, det kändes lättare idag än igår (när jag kände mig mer lik en heffaklump än en gepard) och stundtals flög jag nästan fram. Nåja; flög med mina mått mätt. Men 5.07 känns lite för bra för att vara sant just nu när jag definitivt inte har mitt fokus på träning - i morse visste jag inte ens om jag skulle hinna träna idag. Kanske det är jag som är lite för bra för att vara sann? I min värld i alla fall :-)
Efter duschen skulle jag göra en fin pastagratäng till middag, tills det slog mig att vår ugn gick sönder tidigare i veckan. Happ, bara att ta fram kreativiteten igen och göra en pastasås istället. Brukar köpa ICAs pasta gjord på durumvete; lite mer tuggmotstånd. Som ni vet är jag ett fan av husmanskost i allmänhet, och just nu är inspirationen till matlagning väldigt långt ner på priolistan. Det ska vara enkelt och gå snabbt. Bonus idag är att det var gott också (det är det nämligen inte alltid - det är inte alltid helt bra att vara kreativ...).
Nu mina vänner, nu ska jag inte göra så mycket mer idag. Feels good.
Utforskar nya vägar! Om bilden är immig så är det för att min iPhone blev lite svettskadad idag...
Igår sprang jag på typ 05.48 och dessutom "bara" 5 kilometer... Och oroa er inte; dom där 3.24 är garanterat nedför rundans brantaste backe.... :-)
Middag! Helt vanlig och säkert jättetråkig husmanskost. Men jag gillar'e. Och för övrigt verkar jag tillhöra den promillen människor (åtminstone bland hälsobloggarna) som inte mår dåligt av pasta. Tvärtom tycker jag det ger mig bra energi och jag blir inte uppsvälld eller så (nu pratar vi alltså hemlagade pastarätter - när jag äter ute väljer jag oftast bort pasta just för att jag känner mig som en boll efteråt...). Kanske en av anledningarna till att jag kan äta "helt vanlig och säkert jättetråkig husmanskost" och må bra av det.