Träningsvärk, så ljuvligt! Saknad känsla. Nu ska jag sammanfatta min första vecka med PF.
Redan under min första vecka med periodisk fasta har jag fått tänka om gällande saker jag trodde jag visste om mig själv och min kropp. Eller snarare om saker som jag "visste att jag visste" - men inte visste ändå alltså. Hängde ni med?
Jag har bland annat lärt mig följande saker:
- Det är fantastiskt gott med mat (fast det lärde jag mig nog redan innan jag kunde gå).
- Det går bra att fokusera i skolan efter 15-16 timmars fasta.
- Jag känner mig varken hungrig eller svag på mornarna/förmiddagarna när jag inte äter frukost (förutsatt att jag inte springer en mil eller så alltså).
- Jag har ibland svårt att orka äta allt jag behöver under en dag (det där trodde jag aldrig jag skulle säga...).
- Det är klurigt att planera sitt intag när man bara har 8 timmar på sig, och även om man inte är speciellt hungrig så är det bara att äta om det är matdags. Lyxproblem för en som älskar att äta, i och för sig...
- Jag överäter inte när jag väl "får" äta. Är inte ovanligt hungrig och magen förvandlas inte till ett bottenlöst hål (som den annars brukar göra om jag glömmer/missar ett mellanmål).
- Är konstant mätt och belåten under ätfönstret. Jag gillar ju att äta så för mig passar det perfekt att få äta större portioner (jag framställer verkligen mig själv som ett matvrak va?).
- Det är skönt att slippa ägna tid åt frulle på morgonen. Har plötsligt all tid i världen....
- Jag tappar suget för mitt morgonkaffe när jag inte äter frukost (snyft).
Min mage brukar emellanåt kurra lite på förmiddagen, men det går oftast över snabbt. Det är väldigt annorlunda jämfört med när jag äter flera gånger om dagen. Det är DÅ - inte nu - jag upplever att jag blir tokhungrig om det går för länge mellan måltiderna, att jag kan äta en elefant om jag är hungrig och att jag blir svag och ofokuserad (aka blodsockerfall) om jag inte får i mig något (just detta förvånar mig nästan mest). Jag har ju alltid varit mer eller mindre slav under "3-timmarsregeln" och försökt få i mig näring med jämna mellanrum. Grymt skönt att inse att jag överlever längre stunder utan mat (kanske är självklart för alla er andra, men jag är en sån där som behöver göra misstagen själv för att lära mig...).
Igår hade jag min första hungriga dag - det kändes segt att vänta med att äta till klockan 12. Kanske var det springandet i trappor i kombination med goda dofter i köket som gjorde det. Lite huvudvärk hade jag också - oklart om det berodde på kaffebrist eller hunger.
Summa summarum är jag helt nöjd hittills. Fastan har motsvarat mina förväntningar helt enkelt: har fått bättre rutiner och sötsuget har släppt, likaså suget efter att ha något att tugga på (eftersom att jag äter mer än vanligt när jag väl äter så är jag mer än nöjd efter varje måltid och suktar inte efter mer att äta). Framförallt så är det precis så enkelt som jag tänkte mig och ville ha det.
Men morgonträningen väntar jag med tills mina aminosyror har anlänt. Jag har ju lite svårt för att träna före frukost, så om jag tar någon form av PWO så kan jag åtminstone inbilla mig att jag blir skitstark av det. Tankens kraft, ni vet.... ;-)
Tror jag ska försöka undvika morgonträning så gott det går ändå - det gör mig hungrig i onödan känner jag. Speciellt löpning. Jag kan nämligen inte träna styrketräning på tom mage. Eller - jag tror inte att jag kan det. På samma sätt som jag inte trodde jag kunde leva utan frukost... Med andra ord är det bara min attityd och mina förutfattade meningar det handlar om. Visst är det häftigt hur man kan programmera om sig själv, bara man vill?
