Hej kompisar!
Nu har jag totalt landat i Uppis efter en helg som spenderats lika mycket i Stockholm som här. Känns grymt bra att vara tillbaka i stan; jag har längtat efter mitt Uppsala.
Igår kväll sprang jag Midnattsloppet i Stockholm. 36 000 anmälda. Har nog aldrig varit så oförberedd: tog reda på att starten gick vid Zinken först igår, hade inte ens kollat på banskissen (bara hört talas om ett par riktigt branta backar, och i efterhand inser jag att det kunde varit smart att veta NÄR och VAR dessa skulle komma :-))... Men... Vad kul det var! Jag sprang för första gången någonsin en mil utan vare sig klocka (det i kombination med att loppets km-markeringar inte funkade gjorde att jag hade noll koll på hur långt jag kommit) eller musik i lurarna. Det var en rolig bana; jag log i 10 kilometer (ok, med undantag från de brantaste backarna, då flåsade jag mest) och kände att jag var där för att ha kul snarare än för att prestera. Riktigt länge sedan jag känt så - det var härligt! Har knappt sprungit i sommar, så det blev ju inte direkt min snabbaste mil (snarare en av de långsammare), men det var den roligaste på mycket länge i alla fall! Jag sprang varenda meter, även i de brantaste lutningarna, men jag tillät också mig själv att komma igen genom långsammare jogg när jag blev trött, och så på't igen sen. Kändes som att jag sprang smart utifrån dagsformen helt enkelt. Jag är nöjd!
Var det någon av er som sprang igår kväll?
Zinkensdamms IP var full av peppade löpare inför kvällen.
I startfållan.
Årets tröja. Midnattsloppet är definitivt ett lopp jag kan tänka mig att springa igen. Kravlöst, bra för kropp och själ.